Fanfiction time!

Förlåt att det tog sån tid men internet dog en stund så har inte kunnat lägga upp förrän nu... Men, bättre sent än aldrig! Eller hur? :) 

Kapitel 1


Jag vaknar på morgonen av att väckarklockan ringer. Jag gäspar och sätter mig upp i sängen. Solen har tagit sig igenom gardinerna och lyser in på golvet. Jag tar på mig mina kläder innan jag går till köket och tar för mig en macka med ost och ett glas mjölk.
När jag är klar att dra mig vidare till skolan så låser jag dörren och går över till min granne Diana.
"Hi, Diana is upstairs." säger Dianas mamma Isobel och släpper in mig. Jag går upp och ser Diana sitta framför datorn på sitt rum.
"Hi, eh sorry for being late. I was just checking twitter.."
"It's fine, don't worry." Hon stänger sin dator och slänger en sista blick i spegeln som sitter på väggen innan hon tar sin väska från en krok bredvid dörren.
"Let's go girl!" 
Vi kliver in genom porten och tar några steg in så vi inte är ivägen för någon. Plötsligt viskar Diana till mig:
"Don't do it now, but... Look to the right." Jag väntar ett tag innan jag kollar. 
"You know them?"
"I wish I did." Jag kollar en gång till åt deras håll och helt plötsligt så kollade en av dem in i mina ögon. Hans helt perfekta ögon stirrade tillbaka in i mina. Jag kunde inte tro det. Och helt plötsligt så ringde det in och Diana drog med mig därifrån, men jag fortsatte dagdrömma om den mystiske mannen med de underbara ögonen...
Då skolan var slut och klockan ringde låste jag in mina grejer i mitt skåp. Jag stängde skåpdörren och där några få meter ifrån mig stod han och lade in sina grejer i ett annat skåp som jag antog var hans.
Jag frös till is och jag kunde inte röra mig en millimeter. Jag ville bara gå och låtsas som ingenting men mina ben ville inte göra detsamma. Han stängde sitt skåp och tittade åt mitt håll. Han log det finaste leendet jag någonsin sett och sa:
"Hi, I remember you. I saw you earlier today. I believe it was this morning."
"Eh... Yeah. I saw you too."
"So... I'm new here." Han sträckte fram sin hand och mina händer ville iallafall lyda, så jag lade min hand i hans. "I'm Zayn."
"Nice to meet you, I'm Courtney."
"Beautiful name I..."
"Hey Zayn! You coming?" Det är en av killarna jag såg honom med imorse som nu står där och ropar på honom. 
"Yeah... Eh, I'm on my way.." Zayn höjer en hand i en gest och killen försvinner runt hörnet där han kom från igen.
"It was nice meeting you." säger jag och låtsas som jag inte har eller har haft tusen fjärilar i magen sen första gången jag såg honom.
"Yeah, I'll see you around I guess." Han vinkar lite chict och går iväg runt hörnet han med. Jag vet, jag vet... Nobody's perfect... Men Zayn var så gott som perfekt, och det var tillräckligt. För  nu skulle jag i alla fall få drömma om honom..


Hoppas ni gillar den! :))
xoxo / emma